Helsingborg tur och retur

Publicerad: 2006-04-11

Här kommer Markus Lifmarks reseskildring från Helsingborgsresan.

Så var det äntligen dags för den första bortamatchen och övertändning, om en supporter kan ha det, låg nära till hands. Då jag förärats med att vara billjettkontrollant fick jag åka hemifrån vid åtta men det kändes helt ok. Jag hade kopierat 250 ex av resultatet från rimstugan och hoppas att i alla fall en eller två låter skulle börja fastna under dagen hos folk. Antalet resenärer var 200st. 200 stycken som vill åka organiserat till GAIS första bortamatch, kan bara kallas dåligt. Dock kan jag misstänka att de tekniska problem som varit på tidigare resor samt att vi åker halv elva till en match som började kl fyra bidrog.

Tji fick ni, som inte var med för detta var en av de roligaste resorna i mannaminne. Att kunna traska om kring och tjöta med folk, sjunga nya ramsor och prata om matchen var helt ok. Resan hade gått perfekt så vi hade med lite tid till godo enligt tidtabellen, nått Helsingborg central.. Harrys har man besökt på olika ställen i landet men utan att det lämnat några större spår i minnet. Detta besök kommer dock att stanna en längre stund, för nu skulle gaisarna ta sig ton. Rimstugan hade fått konkurrens av en hyllningslåt till Keen och denna föll folk på läppen. Texten fanns på tryck och under ditresan hade många givit sig på att pröva alstert. På Harrys mullrade den genom luften och stämningen fick adrenalinet att pumpa i blodet. Någon var lite orolig för att folk inte skulle orka sjunga på vilket till vis del skulle besannas.

Laddade från den sköna pubträffen ekade sånger genom Helsingborgs gator på vägen mot Olympia. Där möter vi på avstånd Helsingborgs neandertalare men med poliser på varannan meter av tåget var allt vara ganska lugnt. Olympia är en snygg arena och jag har inget emot den som sådan, men så fan heller, att jag vänjer mig vid att stå vid kortsidan. Man har inget perspektiv och känslan av att vara mindre berättigad är stor. Det är knappt acceptabelt som bortasupporter att ställas i apburar men som hemmalag – aldrig! Och hur har Helsingborgsklacken det då? Förskansade längst bort höst upp i en slags minisektionen som effektivt förhindrar att det blir något tryck.

Något vidare tryck får vi heller inte upp på vår kortsida. För mycket vind och för lite P-mats var bidragande orsaker men vi körde på så gott det gick. Så gjorde även GAIS men första halvtimman tyckte jag Helsingborg hela tiden var en millisekund före och därför styrde skeendet. De hade inte så många klara chanser men Sandklev hade det tufft och hörnor och inlägg från hans kant dominerade bilden av första tjugo, kanske trettio minuterna. Sen får de ett skitmål, men jag tyckte att det hängde i luften och efter Dimes miss vid en utboxning och, tror jag, Lundgren rensning på mållinjen kunde det likväl ha stått 2-0. Men sedan blir det GAIS som tar över taktpinnen och enbart tur och en grym målvakt räddar tre pinnar för Helsingborg. Klacken ryckte dock upp sig efter hand, vi höll genomgående ett hyfsat tyck fram för allt under andra halvlek. Att försöka dra igång något gemensamt var mycket svårt i kombinationen av stark blåst, hagel och ösregn. Bråkstakar och polis gjorde promenaden mot tåget och väntan på station tråkig och ingen var nöjd med att lämna Helsingborg utan poäng. Men väl på tåget är humöret väldigt högt på de flesta och många med mig konstaterar att visst, vi förlorade men vi skall inte vinna allsvenskan och spelar GAIS så här, kontinuerligt, så är det mindre troligt att GAIS åker ur än att IFK Skattebrott har rent mjöl i påsen.

En för alla – alla för GAIS