NYHETER
KALENDER
FRAKTIONER
GSGBG TILL IPHONE
NYHETER

Sommarläsning: Vem minns Gunnar Zacharoff?

Publicerad: 2013-07-11

ZacharoffÅr 1927 skrev Ernst Rolf en kuplett som han kallade "Fotbollsvisan". Den spelades in samma år och i texten nämns dåtida fotbollsstorheter som Putte Kock, Sven Rydell, Sven Lindberg, "Pära" Kaufeldt och Gunnar Zacharoff. De tre förstnämnda har delvis behållit sin nimbus ända in i vår tid, och även "Pära" Kaufeldts namn kan komma över en och annan nostalgisk AIK:ares läppar, men vem i herrans namn var Gunnar Zacharoff? Och varför har minnet av honom förbleknat?

En övergående berömmelse hör för all del till idrottens villkor. Hur högt kommentatorer och sportjournalister än ryar om "historiska" räddningar, genomskärare och mål eller om "epokgörande insatser" så är det mesta inom kort borta med vinden. När det gäller fotboll så blir också en fantommålvakt som Sven Lindberg eller en hyperteknisk trollkonstnär som Sven Rydell lättare ihågkommen än en aldrig så brytningssäker back.

Det var nämligen det han var, Gunnar Zacharoff. På sin tid betraktades han som en "glidtacklingarnas mästare" och han var bofast på vänsterbacksposten i svenska A-landslaget i fem år, mellan 1926 och 1931. På bilden härovanför utför Gunnar en perfekt glidtackning i en landskamp mot Schweiz 1927. En samtida kamrat från bruksorten Jonsered utanför Göteborg beskriver honom så här: "Gunnar Zacharoff var eleganten i alla sammanhang. När han gick upp för att nicka en boll, rörde han inte motspelaren utan låg i en båge över honom. Han ville aldrig slå en boll död. (?) Han skickade aldrig iväg bollar på måfå utan såg alltid till att placera dem till medspelaren i främre ledet." (Ur Östen Johansson: På Gibsons tid, Människoöden i ett brukssamhälle, Warne förlag 1987.)

Zacharoff JonseredGunnar Zacharoff var född (1905) och uppvuxen i brukssamhället Jonsered där hans släkt hade arbetat på Jonsereds fabriker sedan generationer tillbaka. På den tiden var Jonsered en plantskola för lovande fotbollsspelare, och redan när Gunnar var grabb hade storheter som Konrad Törnquist och Erik Börjesson spelat i landslaget. Juniorlaget var regelmässigt det starkaste i göteborgstrakten. På bilden till vänster knästår Gunnar till höger i andra raden. Han fick snart ögonen på sig. Storklubbarna i Göteborg hade ständig bevakning på Jonsereds matcher och värvade friskt. Jag gjorde en liten undersökning för ett tag sedan och kom fram till att sammanlagt tolv spelare från Jonsered under 1900-talet hamnade i Sveriges representationslag. De första var John Olson och Konrad Törnqvist, de senaste Torbjörn Nilsson och Tomas "Polletten" Larsson. Och någonstans däremellan kom Gunnar Zacharoff och hans barndomsvän Thorsten Svensson, fruktad vänsterytter i Sveriges bronslag i OS i Paris 1924 (till vänster i översta raden). Båda gick från Jonsered till GAIS, Gunnar något år senare än Thorsten. Och från GAIS, som på den tiden var ett av Sveriges starkaste klubblag, var inte steget långt till svenska landslaget.

Zacharoff 2Gunnar Zacharoff var en synnerligen teknisk försvarare, "lugn och välspelande" som det står på baksidan av Marabous samlarbild nr 76, "Gunnar Zacharoff, Gais, Göteborg". Det var en spelstil som gjorde honom närmast självklar på vänsterbacksposten i det svenska herrlandslaget, hans föregångare på posten Douglas ?Dåan? Krook kom också från Jonsered, för sin del via IFK Göteborg. Liksom Krook och många andra arbetare i Jonsered hade Gunnar en kolonilott i "Amerika", det koloniområde som jonseredspatronen Gibson i slutet av 1800-talet upplät åt sina löneslavar, just för att de inte skulle utvandra till det riktiga Amerika. Området finns kvar och utgör på sitt sätt en intressant sidohistoria till Jonsered som bruksort. Det finns en underbar bild där Gunnar sitter till vänster i sin berså i goda vänners lag med en trattgrammofon i centrum av bilden. Då lekte ännu livet.

Zacharoff landslaget26På fotbollens område var det likadant. På bilden invid ser vi honom till höger i översta raden i ett ungerskt programblad inför en landskamp i Budapest. "Stor grabb" blev han, och 14 landskamper hann han med innan han 1931 drabbades av diabetes. Han var då 26 år, hade nyss gift sig och spåddes en lysande framtid, fylld av ära och berömmelse, som fotbollsspelare. Något annat än äran blev man inte rik på som lirare under de här åren. Det kan nämnas att Gunnar fick en ny kostym och ett par nya fotbollskängor när han gick över från Jonsereds GIF till GAIS, dessutom hade han 10:- om dagen i traktamente vid matcher och hela 30:- vid långresor till exempelvis Malmö eller Stockholm. Det var inte heller lätt att få ledigt i samband med landskamper och liknande, och i princip förväntades han stå vid sin borrmaskin på Jonsereds fabriker och jobba varje dag i veckan.

När diabetesen slog till orkade han inte längre med ruscher och tacklingar under matcherna, och i slutändan inte heller med träningen. Insulin var känt, men i övrigt tycks kunskapen om diabetesbehandling ha varit klent utvecklad och i stort sett blev Gunnar Zacharoff bara sämre under återstoden av sitt liv. Men han kämpade på, var kvar på jobbet, byggde ett hus i det angränsande Kåhög (och som vanligt i ett brukssamhälle så var det bruket, Jonsereds fabriker, som avyttrade marken), planterade fruktträd och växter. I det längsta ville han sköta jobbet, men tvangs så småningom ta ett lättare arbete och till sist att sluta helt.

Inte heller trädgården var lätt att sköta, de förändringar i ögonbottnen som hör till diabetes gjorde honom långsamt blind, och i familjen berättas rörande historier om hur han vid gräsklippningen körde på buskar och träd, demolerade rabatter och försökte anpassa sin klippteknik genom att hela tiden ta allt kortare skär. Till slut gick det inte.

Zacharoff profilJonsered var ett brukssamhälle med den speciella klasstruktur som finns i ett sådant. Patron tog hand om det mesta och visste i allmänhet allting bäst. Om inte i egen hög person så genom förvaltare som inte sällan hade än större behov av att bibehålla skillnaderna mellan folk och folk. Jonsered var för övrigt det sista större industrisamhälle i Sverige där fackföreningsrörelsen tilläts verka. Det skedde under tidigt 1920-tal, då Gunnar Zacharoff var ung och sedan den tiden var han också politiskt radikal och intresserad. Under sjukdomstiden fördjupades intresset och han följde noga med i turerna under andra världskriget och i samband med den stora metallstrejken 1945. Under de sista åren av hans liv fick hustrun Anna läsa högt för honom ur hans liv- och husorgan, Arbetartidningen.

Gunnar Zacharoffs öde är en omvänd framgångssaga. En extrem begåvning och tidig framgång förde honom ut i världen, bort från det inrutade brukssamhället där han ändå blev kvar. Något annat skyddsnät fanns inte för honom när livet slog till med sjukdom och kraftlöshet. Han rycktes hastigt bort från scenen och allmänheten straffade honom med en glömska som med åren blev närmast total.

Gunnar Zacharoff avled 1957, bara 52 år gammal.

Av: Sixten Ingemar Johansson 10/7-2013
Blogg: http://sixteningemarj.com/


Dela Publicerad av:
Mattias Königsson
mattias.konigsson@gronsvartgbg.se

CR Webbyrå Söne Buss Folie & Papper Punkstore CityPub Rockhouse

Designed & Powered by: CR Webbyrå